Snö snö...tjofaderittanlambo.
Imorse kl 07.00 tittade jag ut genom fönstret och såg ett snötäckt landskap. KOM OCH KOLLA skrek jag till Theodor och båda var helt lyriska. ÄNTLIGEN SNÖ tjoade Theodor SÅ VACKERT JAG ÄLSKAR SNÖ utbrast jag. När jag lämnade Theodor på skolan hade barnen som kommit tidigare redan hunnit bygga massa snögubbar på skolgården och jag blev alldeles tårögd när jag stod där och tittade på alla lyckliga barn.
Leendes gick jag tillbaka hem för att hämta min cykel medans snön sakta dalade ner från himlen. När jag kommer fram till cykelstället ser jag att plogbilen begravt min cykel.
Men vadihelvete.
Jaja bara att börja skotta fram den då tänkte jag och höll gott mod. Snö är ju mysigt.
Ja jag tyckte det var så mysigt att jag tom tog en selfie innan jag började cykla...
Glad cyklist påväg till jobbet....
Men jag inser rätt snabbt att det är stört omöjligt att cykla. Jag slirar liksom bara omkring och det slutar med att jag ömsom får dra ömsom släpa cykeln hela vägen till jobbet (varför skulle jag ens ha med cykeln) (jag är väl förfanken ingen student) (ja det är bara studenter som cyklar i ur och skur) (nej jag generaliserar inte här).
Och den där snön som jag älskade kl 07, som sakta dalade ner förrut är ju försjuttongubbar BLÖTSNÖ...
Kom fram till jobbet som en blöt katt!!!! Haha ser förövrigt ut ut som Rulle på detta kort (ni barnrumpor får googla vem fan Rulle är)
Här och nu var jag ganska less men lessare skulle jag bli när jag inser att vägen in till restaurangen är helt igensnöad. Om chefen vill ha gäster (vilket jag antar han vill) (vild gissning) är det bara att börja skotta, för andra gången denna dag. Tyvärr hittade jag ingen snöskyffel så fick använda en sopskyffel. Hälften av snön hamnade i mina jobbskor.
Läte från mina skor resten av dagen: klafs klafs.
Mellan kl 07-09 idag älskade jag alltså snön.
Jag har aldrig tänkt klart på morgonen!
Cyklisten ska ha hjälm på sig på vintern / Joanna