Födelsedags-ferka...

Idag var vi hemma hos syrran och firade Casper som fyllde 11 bast. HiPp HiPp HuRRa. Blev lite ont om tid för att köpa en present bara så jag kutade in på deras Ica och köpte ett kort, en lott och pulade ner lite pengar. Asbra.
 
Bara det att när han fick kuvertet kändes det inte lika asbra längre. Kom på att det bara är tanter som ger bort lotter i present till barn, inte unga (nåja) mostrar. Inte vann han nått heller.
 
Har tyvärr inget kort på födelsedagsbarnet märkte jag när jag kom hem. Däremot hade jag kort på Theodor när han åt tårta, på Theodor när han lekte i lekstugan, på Theodor när han satt på en stol och på Theodor när han stod rakt upp och ner på golvet. Ja vi får helt enkelt dra slutsatsen att Theodor var med på kalaset.
 
Grattis igen söta Casper.
 

3 saker från min barndom...

som jag kunde varit utan...
 
 1. Råttan i pizzan boken.
 
Råttan i pizzan var en bok som var väldigt populär när jag växte upp. Det var en bok som handlade om sägner som gått genom åren. Kan än idag fundera på om den där historien om Ikea-mördare verkligen var sann eller om den där pizzerian verkligen serverade råttkött på sina pizzor.
 
2. Garbage Pail Kids.
 
Detta  var ett stycke vidriga samlarkort som man fick när man köpte ett speciellt tugggummi. Jävulskt populära. Vad det var för vidrigt med dom då? Jo men jag kan väl visa några bilder på dom populära samlarkorten...
 
 
 
 
 
Say no more...
 
 
3. Svarta madam.
 
Svarta Madam var en dam som skulle komma fram om du ställde dig i ett kolsvart badrum framför en spegel och säga, Svarta Madam kom fram, tre gånger. Man samlades några vänner i badrummet och upprepade meningen och det var alltid någon som började gasta JAG SER HENNE JAG SER HENNE sen skrek alla i panik och slogs hej vilt för att inte komma sist ut ur badrummet. Kan såhär 100 år senare fortfarande inte vistas i ett mörkt badrum.
 
 
 
Ja herregud, så undrar folk varför man är konstig.

Mindre roligt Plock....

Morrn morrn. Annars då? Själv mår jag fina fisken. Har dock kommit på här på morgonkvisten att jag blir mer och mer blir lik min mamma. Nu för tiden går jag nämligen runt och muttrar...man plockar och plockar....medans jag städer upp efter minitalibanen. EXAKT så gick min mamma och muttrade hela min uppväxt.
 
Man plockar och plockar...suuuuuck.
 
Precis så. Men men det är väl bara att gilla läget. Det är som det är och blir som det blir, så att säga.