Corajna talar ut...

Jag ångrar väldigt sällan inlägg som jag skriver men förra inlägget önskar jag att jag inte skrev. Borde hållt det där med barnakuten för mig själv. Av den enkla andledningen att jag nu går runt och funderar över era rekationer.
 
Jag vill ju inte att ni ska tycka att...
 
1. Jag är en dålig morsa som inte har koll på mitt barn.
 
2. Jag springer på barnakuten för minsta lilla.
 
Men det var faktiskt sjukhuset som ville att vi skulle komma upp och rönka. Och det var ju faktiskt en spricka. Sen fick jag höra igår att den vanligaste patienten på barnakuten är pojkar mellan 1-3 år. Ok, Theodor har säkerligen höjt den statistiken rejält men jag vill ändå säga det.
 
Så, nu känns det lite bättre när vi talat ut.
 
Hoppas ni inte är lika dyra som psykolger.

Barnakuten igen...

Plats: Lekparken.
 
Händelse: Fall från en lekställning.
 
Diagnos efter rönken: Spricka i hälbenet.
 
Åtgärd: Inget gips. Vanligtvis så läker sånt av sig själv. Men han måste ha stadiga skor på sig både inne och ute i tre veckor.
 
Theodors tillstånd: Haltar men är sitt vanliga glada jag.
 
Mammans tillstånd: Blödande hjärta som alltid är på vippen till hjärtstillestånd..
 
 
Liten söt olycksfågel på stort sjukhus...