Att dö skräckdöden gånger 1000...
Ni vet när man lunkar fram hemma, inte tänker på något och liksom bara är i sin egen värd och så BOOM ligger det en orm på köksgolvet...
Ja då är man liksom inte så mallig. Man skriker, man hoppar, man klättrar upp på stolar osv osv.
Ni vet känslan när man inser att det bara är ett rep som ligger där på golvet och skräpar, när man ber till alla gudar som någonsin funnits att ingen såg, att hela familjen kollade bort och var upptagna med annat i denna stund. När man låtsas att man står på stolen för att att putsa kökslampan. Ja ni vet.
Nähä ni känner inte igen känslan?
Oki doki skönt för er.
Själv planerar jag en djup hämnd på den dom la rephelvetet på golvet!!!